Buss ironi
Ni vet när man stigit på bussen när den va i princip tom, du har satt dig ner bekvämt på en av dina favoritplatser, med handväskan på sätet bredvid. På nästa hållplats väntar en bunt med personer och du vet att bussen kommer i princip att bli full. Du suckar men lyfter handsväskan i din famn men ver tyst för dig själv att ingen skall sätta sig bredvid dig när folket stiger på. En efter en sätter sig i bussen och när alla har funnit sina platser och bussenn brummar iväg, inser du att ingen satt sig brevid dig. Du blir arg. Va fan är det för fel på mig? Är jag för ful att sitta bredvid? Luktar jag för illa? Varför är platsen bredvid mig den enda tomma platsen i hela bussjäveln?
Haha. Det där känner jag igen och jag undrar också varför det är så.
