Lyx hora much?

På båten råkade jag stöta på en mindre trevlig person, baserat på dialekten antar jag att han var tysk, eller åtminstone tyskspråkig. Jag satt och kollade på film i lugn och ro i ett hörn där man absolut inte skulle lägga märke till mig. Mannen kommer in. Tittar omkring. Går ut. Mannen kommer in igen. Närmar sig min stol och pickar mig på axeln. Jag tar av mig hörlurarna och försöker likna ett vänbligt fråge tecken.

"Ehm... Ehm... Do u have... Ehm.. English, do you speak english?" stammar han fram. Jag kollar på hans svettiga panna och alkoholförstorade näsa och svarar artigt att ja det gör jag.
"Ehm... Oookay... Do you have a place to sleep? A cabin?" säger gubben och ler.  Blåögd som jag är antog jag att de va bara en artighetsgrej att fråga då jag för tillfället befann mig i en "sovsal". Funderar för mig själv att han måst vara minst 50 och att den senapshula kavajen inte alls passar honom, att den inte passar någon annan heller för den delen.
"No I don't have one.." Svarar jag och udnrar vart han vill komma med saken. Gubben smajlar stort och jag inser att det var fel svar av mig och att jag helst skulle vilja vara vart som helst förutom fraamför hans rödlila äckliga smile.
"Oh! Well, do u want to come to my cabin?" Smilar ännu större och lyfter fram ett finger samtidigt som han säger; "Just for one lay....."

Jag blev väldigt ställd av frågan och fick inte fram någon vidare bra respons. De blev ett artigt nej tack istället för stick och häng dig äckelgubbe.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0