För mycket jobb?
Jag grät floder inatt. O hyperventilerade. Knapt B1 kunde få mig att lugna ner mig. När hon var på bra väg kom eremtien Rickard och förstörde allt igen. Jag hade en marddröm om jobbet inatt. Jag stod i min vanliga kassa o serverade kund efter kund med allt mer komplicerade krav efter den andra. Sen helt plötsligt så hade jag bara två bläck med räkmackor kvar. Ena plåten hade endast räkmackor med smör och ca 5 räkor på varje macka, den andra hade räckor och majonäs o gurka, men den saknade dill, tomat o ägg, o så var de ju alldelses för lite räkor. Så klart fick jag skäll.
Sen blev det pris sjaffs. O så sku priserna tydligen ändras mitt under dagen på de flesta drycker, men inga större drektiv fick man, utan jag fick själv sänka priserna på dom lite. Allt mer krävande kunder kom, ingenting dög, o allt jag gjorde var fel. Till slut började jag stor tjuta o bara gick från kassan. Jag hade sån panik känsla och hade tappat kollen på allt. Det gick liksom överstyr. Så jag gick till bak pentryt (i min dröm var det myyycket större) o bara grät o grät o grät o grät i en servett. Upprepade hela tiden "jag kan inte", "det går inte". Kallskänks chefen kom upp o fråga va det var som hänt, o någon förklarade för henne om räkmackorna. Hon bad om ursäkt o sa att de va någon ny i köket (egentligen var det ju vårt fel att vi ens tagit upp halfärdiga mackor). Men det hjälpte inget alls.
Tillslut dök B1 upp o började trösta mig o bad mig sätta mig ner o böja huvudet framåt o andas djupa lugna andetag. Åhh, hon är tom superhjälte i mina drömmar! Sen när jag äntligen börjat lugna ner mina hejdlösa snyftningar till bara tyst gråt kom Eremiten in med en stooooor prislista över allt vi hade, o tyckte det skulle hjälpa mig om jag stirrade på den o försökte komma ihåg priserna. Så han förde den bara närmare o närmare mitt ansikte o tjatade på att det var det nya priserna. B1 skrek åt honom att sluta. Kudne han inte se att det bara gjorde saken värre. Jag började hyperventilera o så småningom störtlipa igen. Kunde inte hejda mig.
Jag vaknade av min väckarklocka som sa att jag skulle på jobb om 1½ timme. Kan ju säga att jag inte var såååå sugen på jobb vi det laget.
Sen blev det pris sjaffs. O så sku priserna tydligen ändras mitt under dagen på de flesta drycker, men inga större drektiv fick man, utan jag fick själv sänka priserna på dom lite. Allt mer krävande kunder kom, ingenting dög, o allt jag gjorde var fel. Till slut började jag stor tjuta o bara gick från kassan. Jag hade sån panik känsla och hade tappat kollen på allt. Det gick liksom överstyr. Så jag gick till bak pentryt (i min dröm var det myyycket större) o bara grät o grät o grät o grät i en servett. Upprepade hela tiden "jag kan inte", "det går inte". Kallskänks chefen kom upp o fråga va det var som hänt, o någon förklarade för henne om räkmackorna. Hon bad om ursäkt o sa att de va någon ny i köket (egentligen var det ju vårt fel att vi ens tagit upp halfärdiga mackor). Men det hjälpte inget alls.
Tillslut dök B1 upp o började trösta mig o bad mig sätta mig ner o böja huvudet framåt o andas djupa lugna andetag. Åhh, hon är tom superhjälte i mina drömmar! Sen när jag äntligen börjat lugna ner mina hejdlösa snyftningar till bara tyst gråt kom Eremiten in med en stooooor prislista över allt vi hade, o tyckte det skulle hjälpa mig om jag stirrade på den o försökte komma ihåg priserna. Så han förde den bara närmare o närmare mitt ansikte o tjatade på att det var det nya priserna. B1 skrek åt honom att sluta. Kudne han inte se att det bara gjorde saken värre. Jag började hyperventilera o så småningom störtlipa igen. Kunde inte hejda mig.
Jag vaknade av min väckarklocka som sa att jag skulle på jobb om 1½ timme. Kan ju säga att jag inte var såååå sugen på jobb vi det laget.
Kommentarer
Trackback
