3 Wicked Days
Damn, igår när jag skulle skriva på min blogg, så stängde Mozilla bara ner de så fort jag försökte... Damn damn... Anyway, så hade jag världens konstigaste helg ombord på mitt jobb. Första dan hade jag riktigt kul och allt gick super bra tills jag tog de där förrödande steget tillbaka tilla rbetsbänken och råkade sparka foten rakt under fåran sopis. Det tog ont, mycket ont, det bultade i hela tån, men jag bet ihop o svarade på några frågor en kund ställde, men sen sen kom den skräckinjagande blöta känslan på min tå, o när jag tittar ner på min fot så ser jag hur sockan börjar ändra färg. Då precis då känner jag hur illamåendet stiger och tårarna samlar sig i mina ögon. För blod, mitt eget blod, det är en av de värsta saker jag vet.
Det var fredagen det då, lördagen spenderar jag på att irritera mig på den otrevligaste och mest icke sammarbetsvilliga person som jag någonsin stött på. Men det här är min blogg, o den skall inte handla om andra människor jag inte tycker om, utan mig och mina tabbar, so lets continue with Sunday.
Känslan av att man ska få fara hem, alla ombord vet den känslan. Precis lika skön vare sig man varit ombord 3 dagar eller 10. Allting flyter på hela dan, o man skulle kunna uträtta vilka arbetssysslor som helst hela dan, för det spelar ingen roll! Man får ju fara hem! Så hela dagen flyter på, tills alla lampor (skrev i misstag först slampor här, heheh...) slocknar och motorn stannar. Nödbelysningen tänds. Just great! Vattenpumparna slutar funka som dom ska, så diskmaskinerna och kaffebryggarna fungerar inte, inte får man någe dricksvatten heller. Sen slås elen på igen och båten börja gå. Alla är nöjda och glada. Men så slocknar allting igen. O så håller det på sådär typ hela resan tillbaka. Iofs försenades vi bara med fem minuter, men ingen disk har man kunnat diska, så vi har varken tallrikar bestick eller glas till att börja nästa resa med. Men vad som är värre än det är ju att man börjar undra om man kommer tillbaka alls, eller gud förbjude åker med tom båt för att reparera den och sedan måsta åka extra turer på kvällen för att man inte åkte på dan. Man börjar gambla med hela lyckoruset man hade av att få åka hem samma dag.
Tack gode Gud så hade vi tillräckligt skicklig personal nere i Maskin så dom fick det att fungera så gott som problemfritt rästen av dan, med endast enhalv timmes försening. Nöjd o glad var jag som fick komma hem i tid. =)
Det var fredagen det då, lördagen spenderar jag på att irritera mig på den otrevligaste och mest icke sammarbetsvilliga person som jag någonsin stött på. Men det här är min blogg, o den skall inte handla om andra människor jag inte tycker om, utan mig och mina tabbar, so lets continue with Sunday.
Känslan av att man ska få fara hem, alla ombord vet den känslan. Precis lika skön vare sig man varit ombord 3 dagar eller 10. Allting flyter på hela dan, o man skulle kunna uträtta vilka arbetssysslor som helst hela dan, för det spelar ingen roll! Man får ju fara hem! Så hela dagen flyter på, tills alla lampor (skrev i misstag först slampor här, heheh...) slocknar och motorn stannar. Nödbelysningen tänds. Just great! Vattenpumparna slutar funka som dom ska, så diskmaskinerna och kaffebryggarna fungerar inte, inte får man någe dricksvatten heller. Sen slås elen på igen och båten börja gå. Alla är nöjda och glada. Men så slocknar allting igen. O så håller det på sådär typ hela resan tillbaka. Iofs försenades vi bara med fem minuter, men ingen disk har man kunnat diska, så vi har varken tallrikar bestick eller glas till att börja nästa resa med. Men vad som är värre än det är ju att man börjar undra om man kommer tillbaka alls, eller gud förbjude åker med tom båt för att reparera den och sedan måsta åka extra turer på kvällen för att man inte åkte på dan. Man börjar gambla med hela lyckoruset man hade av att få åka hem samma dag.
Tack gode Gud så hade vi tillräckligt skicklig personal nere i Maskin så dom fick det att fungera så gott som problemfritt rästen av dan, med endast enhalv timmes försening. Nöjd o glad var jag som fick komma hem i tid. =)
Kommentarer
Trackback
