Klosterkuk
Jag har haft en galet rolig helg. På jobb. Jag råkade ha turen att få jobba med Mr Linde. Han råkade i sin tur dela samma humor som mig. Våra diskdejtar övergick till magical one-night-stands. Där allting vi pratade hade en sexuell laddning. För att inte folk ska missöfrstå mig så reder jag ut detta redan i början. Allting var ett endaste stort skämt. Att köra in vagnen och att sätta på gummit (plasthandskarna), var några av våra dagliga rutiner. För det som föredrar utan gummi, får ej övertäckas, ei saa peittää... Snabbisar körde vi också, men vi lyckades inte med några backflips. Det blåste massor, alltså gungade de också, det ledde till att det blev svårt att styra in vagnarna. Torr humor? njae...
Helgen blev ännu bättre när B1 kom på jobb. Vi kom överens att det possitiva med att de blåste så hämskt mycket var att vi iaf skulle dö tillsammans ifall båten sku sjunka. Det negativa var väl att jag alltid blir så lat när jag arbetar med folk jag tycker om. Men B1 ansåg att det inte gjorde nånting för jag stod för underhållningen istället.
När jag sen skulle avmönstras, kallade chefen på mig, "Hörru du Tulimekko, eller va du nu hette..." Trevligt när folk kommer ihåg vad jag heter.. =) själv hade jag väldigt svårt att se likheterna mellan Tulimekko och mitt riktiga efternamn.
Nu har jag då äntligen kommit hem, men för de har det inte slutat gunga. Hela natten drömde jag om båten, och när jag vaknar gungar världen fortfarande. Det var länge sen detta hände sist, men o andra sidan har de ju inte heller blåst såhär mycket på länge när jag varit på jobb. Det komiska med det hela är att jag skall fara dit idag igen. Om sisådär tre timmar. Hem o vända och packa om. En arbets-kollega blev förkyld, så nu hoppar jag in istället. Nästa gång jag kommer hem blir på söndag natt. De första nätterna kommer jag nu spendera i grannlandet Sveriges vatten.
Tack för mig!
Helgen blev ännu bättre när B1 kom på jobb. Vi kom överens att det possitiva med att de blåste så hämskt mycket var att vi iaf skulle dö tillsammans ifall båten sku sjunka. Det negativa var väl att jag alltid blir så lat när jag arbetar med folk jag tycker om. Men B1 ansåg att det inte gjorde nånting för jag stod för underhållningen istället.
När jag sen skulle avmönstras, kallade chefen på mig, "Hörru du Tulimekko, eller va du nu hette..." Trevligt när folk kommer ihåg vad jag heter.. =) själv hade jag väldigt svårt att se likheterna mellan Tulimekko och mitt riktiga efternamn.
Nu har jag då äntligen kommit hem, men för de har det inte slutat gunga. Hela natten drömde jag om båten, och när jag vaknar gungar världen fortfarande. Det var länge sen detta hände sist, men o andra sidan har de ju inte heller blåst såhär mycket på länge när jag varit på jobb. Det komiska med det hela är att jag skall fara dit idag igen. Om sisådär tre timmar. Hem o vända och packa om. En arbets-kollega blev förkyld, så nu hoppar jag in istället. Nästa gång jag kommer hem blir på söndag natt. De första nätterna kommer jag nu spendera i grannlandet Sveriges vatten.
Tack för mig!
Kommentarer
Trackback
