All In FFS
Jag har nu varit bosatt på min arbetsplats sedan fredagen. Egentligen skulle jag ju bara vara här över helgen, men jag hade turen att få jobba lite extra, så nu blir jag här ända till söndag. Kommer klirra fint i kassan när man får lön sen. Jag jobbade igen bed B1 under helgen, som vanligt ingick det mycket båt humor, fast nu när jag tänker på ordet båthumor, så kanske det är fel att kalla det just båthumor, eftersom de mest nog bara är jag som finner denna humor rolig, med undantag av vissa andra med extra god smak förståss.
Under lördagen hade vi en lång dag, med mycket arbete men också nöje inne i disken. Strutsskriken (se blogginlägget lite längre ner) började dock avta till kvällen. Tyst = tråkigt, mission Muntra Upp B1 sattes igång. missionet misslyckades, så jag fick återgå till en lite vanligare version och helt enkelt fråga varför hon skrattar mindre, denna gång lyckades jag bättre;
-Varför skrattar o ler du inte så mycket mera? frågade jag muntert
-Det är ur mode. svarade anna sakligt
-Då ska jag väl försöka följa det då...
tyst arbete under några minuter då jag försöker se så antiglad ut som möjligt
-Det här väcket mellan mina ögonbryn klär mig inte riktigt.
B1 tittar för att se vad jag menar, ock äntligen är strutsskriket tillbaka. =)
Jag ska få jobba med henne igen nästa helg, jippiii!!! =)
En av mina favoritkockar, Mc E (som jag brukar överraska med trevliga och mindre trevliga presenter lite nu och då, av ren impuls) kom in till disken med en present till mig. Eftersom jag antog att detta kunde vara en hämnd, vilket han iofs skulle ha mycket rätt att utföra, tog jag till försiktighetsåtgärder. Efter lite övertalning sträckte jag dock ut handen och han lade gåvan i min hand, nånting mycket litet och väldigt gulligt. Jag fick ett litet husdjur som jag döpte till Junior Mc E, men hans smeknamn blev Snuffe (/Snuffler). Denna lilla krabat var en liten mal som Mc E hade hittat inuti en paprika. Jag vårdar honom snällt, dock under ett vattenglas, men plastpappa Mc E (som den talangfullakock han är) byggde ett litet hus åt honom av paprika. Vi har delad vårdnad över honom, som kvinna fick jag självklart igenom min vilja över högtiderna.
Efter många förfrågningar övertalades jag till sist och slutligen att vara med i poker igår kväll. Jag som endast provspelat texas en gång förut lyckades faktiskt förvånansvärt bra. Under första spelet van jag några väldigt bra händer, men förlorade tillslut mina sista marker. Han jag förlorade mina sista marker mot höll på o slänga bort sina kort, eftersom han trodde att jag hade vunnit, till min otur tittade han till dom precis i sista sekunden då jag redan börjat dra åt mig den stoooora högen av marker. Men de var ändå inte så pjåkigt spelat jag var inte bland dom första att åka ut, av sex medspelare. Andra spelet var jag till och med en av dom två sista. Duktig flicka! *klappa mig själv på huvudet* Jag skall deffenitivt vara med någon gång igen.
Under lördagen hade vi en lång dag, med mycket arbete men också nöje inne i disken. Strutsskriken (se blogginlägget lite längre ner) började dock avta till kvällen. Tyst = tråkigt, mission Muntra Upp B1 sattes igång. missionet misslyckades, så jag fick återgå till en lite vanligare version och helt enkelt fråga varför hon skrattar mindre, denna gång lyckades jag bättre;
-Varför skrattar o ler du inte så mycket mera? frågade jag muntert
-Det är ur mode. svarade anna sakligt
-Då ska jag väl försöka följa det då...
tyst arbete under några minuter då jag försöker se så antiglad ut som möjligt
-Det här väcket mellan mina ögonbryn klär mig inte riktigt.
B1 tittar för att se vad jag menar, ock äntligen är strutsskriket tillbaka. =)
Jag ska få jobba med henne igen nästa helg, jippiii!!! =)
En av mina favoritkockar, Mc E (som jag brukar överraska med trevliga och mindre trevliga presenter lite nu och då, av ren impuls) kom in till disken med en present till mig. Eftersom jag antog att detta kunde vara en hämnd, vilket han iofs skulle ha mycket rätt att utföra, tog jag till försiktighetsåtgärder. Efter lite övertalning sträckte jag dock ut handen och han lade gåvan i min hand, nånting mycket litet och väldigt gulligt. Jag fick ett litet husdjur som jag döpte till Junior Mc E, men hans smeknamn blev Snuffe (/Snuffler). Denna lilla krabat var en liten mal som Mc E hade hittat inuti en paprika. Jag vårdar honom snällt, dock under ett vattenglas, men plastpappa Mc E (som den talangfullakock han är) byggde ett litet hus åt honom av paprika. Vi har delad vårdnad över honom, som kvinna fick jag självklart igenom min vilja över högtiderna.
Efter många förfrågningar övertalades jag till sist och slutligen att vara med i poker igår kväll. Jag som endast provspelat texas en gång förut lyckades faktiskt förvånansvärt bra. Under första spelet van jag några väldigt bra händer, men förlorade tillslut mina sista marker. Han jag förlorade mina sista marker mot höll på o slänga bort sina kort, eftersom han trodde att jag hade vunnit, till min otur tittade han till dom precis i sista sekunden då jag redan börjat dra åt mig den stoooora högen av marker. Men de var ändå inte så pjåkigt spelat jag var inte bland dom första att åka ut, av sex medspelare. Andra spelet var jag till och med en av dom två sista. Duktig flicka! *klappa mig själv på huvudet* Jag skall deffenitivt vara med någon gång igen.
Kommentarer
Postat av: B1
fan va söt du va som försökte muntra upp mig när ögonhelvetet inte ville fungera och jag var sur och grinig, du är bäst helt enkelt!!Anna (B2 från kallskänken) blev lite avis på hjärtat som du hade ritat på min arm:)Puss på dig sweetcheeks!
Trackback
